|
Nu har man väl i alla fall varit med om sitt livs äventyr. När vi i Februari satt och spånade i vad vi skulle kunna göra mer för att samla in pengar till bröstcancerfonden så dök givetvis Falkenberg upp i diskussionen igen efter resultatet 07, då vi med Thed och Kaisa’s hjälp lyckades samla in en hel del pengar. Vi hade även i tankarna att kunna stripa upp en bil i STCC med loggan från bröstcancerfonden, men dom flesta bilarna är ju upptagna med sina egna sponsorer, vilket är förståligt. Ja, då återstod ju bara att få tag i en bil utan reklam som kunde framföras på banan. Började att forska ,med Andreas Kangro’s hjälp, efter en bil som skulle kunna passa. Hittade en värmlänning i Stockholm? som hade en BMW stod under ett skynke som skulle kunna dammas av. Att jag själv skulle köra stod väl inte helt klart förens jag träffat denna sympatiska Säffle bo vid namn Christer Gellerstedt. Denne glade värmlänning skulle kunna tänka sig att låna ut sin ögonsten till ett race i STCC, och så var det hela igång....
Ja, och iväg kom vi efter sju sorger och åtta bedrövelser. För på torsdagsmorgonen strejkade dragbilen som fick stå kvar hemma. Bucken fick rycka ut med sin bil så vi fick ner cirkusen. Har jag inte hört den historien förut?
Fredagen bestod av en hel tränings dag, vilket var nyttigt. Budgeten var inte så stor så vi lyckades tigga till oss gamla däck från HONDA teamet som vi kunde träna på (Tack till Thed o Tomas Engström). Det regnade lite på förmiddagen men torkade snart upp. Testet avlöpte utan några större problem på förmiddagen, men på eftermiddagens test däremot gick en drivaxel sönder. Dit med en ny så att vi hann testa att allt funkade innan träningen var slut. Var rätt så tagen av stundens allvar och tankade inte i mig själv med tillräckligt med vatten, vilket resulterade i huvudvärk på kvällen och natten. Vilken tur att det var ledigt på lördagen. Den dagen gick åt till att förbereda kroppen på vad som komma skulle. Drack litervis med vatten samtidigt som jag tog vättskärsättnings tabletter så kroppen skulle komma i balans till söndagen, samtidigt som vi förberedde för insamlingen.
Söndagen kommer jag knappt ihåg vad som hände. Det gick i ett. Morgonens träning höll på att regna bort, men i slutet torkade det upp och jag fick prova bilen med nya däck, för första gången, vilket var en stor skillnad mot att åka på gamla.  Regn eller sol... vad blir det?
Sen var det dags för gridshow. Den avlöpte lugnt och städat, men mot slutet så började det torna upp mörka moln. Skynda oss igång efter att folket lämnat depån för att få några snabba varv på kvalet innan det började regna. Lyckades få fem varv, innan det började regna igen, och kvalade in på en 17e plats av 19 startande. Det var stort, för jag var bara 1,5 sek från sämsta fabriks bil. Det kommer jag leva länge på. Lunch! Yammi!
Finalen närmade sig. Var faktiskt inte så nervös som jag trodde jag skulle vara, utan väldigt samlad och fokuserad på uppgiften. Måste erkänna att det var en mäktig känsla att få sitta i bilen och höra nationalsången ljuda utanför. Starten gick och det var väldigt lugnt och städat. Lyckades hålla min placering, men redan på det andra varvet, laddade ryssen bakom mig lite för mycket i kurva fyra och körde av, vilket resulterade i att safetycar kom ut medans dom tog bort vraket. Racet släpptes iväg och jag hade bra flyt i körningen. Men så på varv fjorton var det dags för safetycar igen. Då åkte tyvärr Thed av men klarade sig själv. Värre var det för den fotograf som han körde på, men han klarade sig mirakulöst nog utan större skador, fast han fick nog bästa bilderna. Depåstoppet närmade sig, så på 32a varvet gick jag in. Precis när safetycar gick ut. Det var timing. Det tog lite tid eftersom vi hade lite äldre grejor att skruva med, men det var klart godkänt för att vara första gången. Passar på att tacka Tobbe Johansson och Merca teamet för hjälpen. Hettan var obeskrivlig i bilen när jag stod i depån. Försökte bara att hålla koncentrationen dom sista varven innan målgång. Fick även mycket pepp ifrån depån hela tiden vilket kändes bra för jag ska inte sticka under stolen med att tala om, att jag var bra trött på slutet. Men jag var nog lika lycklig som trött när jag väl såg målflaggan, vilket hade varit mitt mål ända sen Februari när vi började tänka på detta. Utmattad men lycklig tog jag emot teamets gratulationer när jag väl kom in i depån. Jag hade genomfört racet utan några alvarliga incidenter. Varken för mig själv eller nån annan. Efter ett par liter vatten kunde jag bara konstatera att teamet och jag hade gjort ett kanon race med våra små medel. En bragd……..
Ska bara avsluta detta med att tacka HELA teamet för allt ni gjort för mig och framför allt Lena. Ingen nämnd, ingen glömd. Ett ännu större tack går också till Anna och Christer Gellerstedt som gjorde allt för oss, trots att dom har en jobbig familjesituation just nu. Ni är guld värda. Tack alla ni som hjälpte till att få in bidrag på banan och jobbade stenhårt in i det sista. (Det blev drygt 60 000:-) Tack till alla på banan som kom med kramar och värmande ord. Tack till er som hjälpt oss med hundvakt, Jocke o Pernilla, Peter o Petra. Tack morsan som ställde upp som sponsor och barnvakt. Utan dig hade vi kanske inte stått på startlinjen. Micke kör Inger o Gina
Nu så, ska jag inte skriva mer än att Lena har precis fått sin sista behandling. Kan bara hoppas nu att allt får ett slut och att det blir lika lyckligt som det blev i Falkenberg………..
Älskar er alla.
Micke Köparen av Bröstcancerhjälmen, en sann hjälte! |
